Jag har en vän. En vän som jag förut skickade iväg ett sms till för att fråga vad hon gör på torsdag och sedan pratade 45 minuter i telefon med, om vad hon gör på torsdag - plus en massa mer. Det känns både rövigt och fantastiskt att ha Fia på det sättet. Det fantastiska är att hon är så enkel och bra att man kan prata i telefonen så länge utan att det blir stelt, vem vill inte ha en sån vän?! Det röviga är att anledningen till att vi pratade så pass länge i telefonen förmodligen är för att vi aldrig ses längre. Är det någon jag saknar att ha i mitt liv så är det tusan i mig Fia!

 

 

 

Det är av flera anledningar som detta skrämmer mig.

1. HUR JÄVLA ENKELT SKA DET FÅ VARA ATT GE JORDENS TJEJER PRESTATIONSÅNGEST, ÄTSTÖRNINGAR OCH KROPPSKOMPLEX?!

Är det konstigt att ätstörningar och annan psykisk ohälsa ökar bland planetens befolkning när majoriteten av våra förebilder och varenda människa vi ser på en reklampelare är till 70% fejk? En annan sak vore det om detta photoshopande tydligt framgick, istället luras vi att tro att folk ser ut på det här viset. Vet ni vad? DET ÄR INTE ENS MÖJLIGT att se ut som tjejerna på omslaget till din favorittidning eller som kvinnan på bilden som ska marknadsföra bilar. HALLÅ, vart går gränsen? Inte nog med att de plockar bort delar av våra karaktärsdrag till "beauty"-reklam. Inte ens vid bil- och hamburgerförsäljning får vi ha fräknar, leverfläckar, hårstrån i ansiktet eller ens vara normalviktiga. Är undervikt något att marknadsföra i ett samhälle som detta?
- vill tillägga att inte alla tidningar bär omslag med omöjliga kroppsbilder, men jag garanterar att de allra flesta veckotidningar tillämpar någon form av retouch på omslagets modell.

 

anyhow.

2. Detta är det jag blir mest förtvivlad över, tror jag.
Efter allt som människan kritiserar idag så har det inte blivit mer liv om Barbie? Det är konstigt. Pippi Långstrump utövar våld mot poliser, det skall inte barnen se. Alfons Åbergs pappa röker pipa, det skall inte barnen se. SVT får hård kritik när barnprogramsledare klipper sönder en docka för att göra en lampa utav denna, det skapar heta debatter och kallas där för "mord", "massaker" och "dockstyckning".

Jag är säker på att hälften, eller fler, av dessa upprörda föräldrar någon gång köpt en Barbie till sitt eller någon annans barn.

Det konstiga är att samma heta debatter inte har väckts angående det ideal Barbie skapar. Jag tycker inte det är så farligt att Pippi Långstrumps pappa är "negerkung på kurrikurridutt-ön", däremot tycker jag det är hemskt att barn växer upp i tron att en vuxen kvinna/en person i övre tonåren ser ut som Barbie. Eftersom att barbiedockor och kvinnor på reklampelare är de kvinnor vi ser mest av som barn är det inte konstigt att vi får en skev verklighetsuppfattning av kvinnokroppen.

Jag är medveten om att debatter har uppstått kring detta, men varför görs det inte mer?

 

 

 

Tänkte börja redan nu att ta tag i allt inför flytten. Skulle jag göra som vanligt skulle jag inte börjat förrän veckan innan, men jag tänker att nu när jag ändå inte jobbar - varför inte se till att vara redo i god tid? Är säker på att mitt huvud kommer vara rätt fyllt av andra tankar sista veckan i Sverige.
Så idag ringde jag försäkringskassan för att be dem skicka ett intyg angående sjukhusvistelser och annat, kan ju bli rätt ruinerad på sånt Down Under annars om något skulle hända. Himla krångligt att komma fram! "Tryck in den siffran för att komma dit", "Tala om ditt ärende", "Var god upprepa", "Var god dröj", "Tryck in den siffran för att komma dit".  När jag väl kommit fram till en mänsklig talare istället för en dator: "Ah men jag kopplar dig dit istället." och så sätter datarösten igång och ber mig trycka på nya siffror.... Fick mitt intyg till slut men råkade även beställa något mer, av misstag... haha ALLTSÅ.

 

Rekommenderar folk att inte flytta till andra sidan jorden, är så jädra mycket att tänka på... haha. Men som sagt, det är skönt att vara ute i god tid, har 4 veckor på mig att ordna färdigt med försäkringar, bankkonton, internationellt körkort samt besiktning + avställning av bilen och alla prylar som ska införskaffas. Känner att jag gjorde helt rätt i att sluta jobbet en hel månad innan avresa, jag som tyckte det kändes onödigt först!

 

Idag har jag inte bara ordnat med sjukförsäkringsintyg, även rensat garderoben och påbörjat en flyttpackning. Tänkte packa alla mina saker i flyttkartonger redan nu för när jag sedan återvänder till Sverige - när det nu blir - skall jag ju ändå inte bo kvar här. Så jag har kastat av med hälften av alla kläder jag äger. Så himla mycket onödiga plagg man sitter inne med alltså?!

 

Tycker verkligen ni ska läsa detta inlägg, skrivet av hejblekk. Hon skriver så mycket klyftigt!
Speciellt om ni ser på PH tycker jag ni ska läsa det, oavsett om ni gör det eller inte så är det otroligt intressant! :)

Jag hatar att allt ska vara så svårt, samtidigt som det tillfredsställer mig. Jag trivs i kaos, samtidigt som jag önskar att jag kunde ha lite mer ordning. I hjärnan är det verkligen ständigt kaos nu för tiden och det känns skönt - samtidigt som det gör så ont. Ska det vara så svårt att veta vad man vill? Jag vet ju ingenting. Jag vill allt. Ibland hatar jag min egen livslust och nyfikenhet, jag hatar att jag vill uppleva allt. Samtidigt som det håller mig sysselsatt gör det mig rastlös. Jag vet att man inte kan ha allt, n' it's fuckin' killin' me.

 

Jag har inlett något jag trodde var en lösning men det har snarare satt igång ytterligare ett begär hos mig. Ett begär som leder mig rakt in i de hetaste av lågor och bränner upp mig. Måste jag alltid kasta mig in i det allra smärtsammaste? "oh stupid you". jaa.

Tydligen skall man lära av sin egen dumhet, ändå gör jag inget av mina nyfunna kunskaper - why? Kanske för att de är precis, precis nyfunna och jag måste suga på dem en stund innan jag gör något med dem. Konsekvenserna är alldeles för avgörande för att jag ska våga chansa igen.

Detta tycker jag alla ska ta sig tid att läsa. Hittade det när jag kollade igenom bloggen för resumén jag håller på med. Nu förstår jag detta ännu mer än vad jag gjorde när jag publicerade det första gången för snart ett år sedan.
Dessutom upptäckte jag det väldigt lägligt för jag är i en ganska rejäl självförtroende-svacka!

 

 

Hände inte alls mycket i april, jag blev först frisk i några veckor men fick sedan tillbaka utslagen, huvudvärk och flimmer för ögonen. även jobbiga andningssvårigheter. Det sög, kan man säga.
Var i alla fall på en rolig 40årsfest, det enda tråkiga vara att jag tappade min smiley-piercing som sedan inte gick få dit igen. Saknar den :(

Här ligger jag och Majsan på sängen och chillllllllar efter badet. Det är möjsigt, som en säger.

 

 

Nyårsafton blev lugn eftersom jag jobbade på kvällen och även nästa morgon, likaså Signe. Vi spelade alias, åt god mat och smällde raketer med familjen.

Jag hade som mål att genomföra minst två utlandsresor - och så blev det! Däremot min "body transformation" glömdes bort litegrann mitt i allt jobbande.

Jag började intressera mig ännu mer för matlagning än vad jag gjort tidigare. Tror att mitt val att bli vegetarian gav en gnista av inspiration! ;D

 

 

Vi åkte till Norrköping för en vinkväll hos Icka. Skulle gå ut men lagom tills vi kom fram till Puls hade vinet slagit hårt på någon och någon kom inte in, som vanligt. hahah Eller jo, någon kom in men blev senare utslängd.