Stormsteg
Om bara tjugo minuter är Augusti här för att fånga upp oss. Hon ska föra oss ännu ett steg närmre hösten. Varje år längtar jag lika mycket till det vi kallar höst. Löven som exploderar i eldens alla färger, den lätta, klara luften och självklart - tekoppen i soffan bland alla kuddar och filtar. Men är det någonsin så fantastiskt med hösten? Varje gång kan jag bara se det gråa, det regniga och det råa. Jag vill verkligen vara lite mer av en höstmänniska men det är jag inte. Så det är med sorgblandad förväntan jag välkomnar Augusti inatt.
Helt sjukt hur fort denna sommar har gått, liksom ovanligt fort. Men nej, den går fortfarande. Än tänker jag inte låtas slukas av hösten. Ska ha en kick ass sista sommarmånad nu! :)
Verkar som att jag får cykla hem med solen
Hela våren och sommaren har jag önskat att få cykla till skolan och jobbet men den ena cykeln har varit punkad och den andra trasig. Hur kul? Inte alls!
För några dagar sedan iallafall så kom Kåre till min undsättning och lagade båda två!! Åh fantastiska Kåre vad skulle jag göra utan honom ibland?? Så nu har jag kunnat cykla till jobbet de senaste tre dagarna. ÅH DET ÄR SÅ UNDERBART!!! Speciellt tidiga morgnar. Trots att regnet hängde i luften imorse när jag trampade iväg så pirrade det av lycka i kroppen och det är sån avkoppling och sån kick på samma gång! Blir dessutom helpigg resten av dagen. En mils cykeltur är nog en perfekt uppvärmning att starta dagen med! Trots att det känns tungt kvällen innan att sätta klockan på 05.00 så är det SÅ VÄRT DET!!
Nu tittar solen fram och molnen börjar luckra upp för att ge en skymt av den blåa himlen. Lär bli varmt att cykla hem sen! :>
Ett förundransvärt sken
En helt sinnessjukt vacker måne ikväll. Önskar det gick att fånga lika vackert på bild - men den blir inte lika stor, ger inte samma sken och utstrålar inte samma känsla av magi som i verkligheten. Därför tänker jag inte ens försöka fota den, vet hur besviken man blir varje gång man försöker fånga månen på bild. Blir aldrig så vackert som i verkligheten!
Blek fisk
Blekte håret idag, blev lätt gult men ändå okej. Har some big shit of plans för mitt hår!!!
Gjorde en fiskbensfläta för att knalla runt i på jobbet idag, för att dölja de supervita/gula hårrötterna. Hehehjejhe
Blek fisk
Blekte håret idag, blev lätt gult men ändå okej. Har some big shit of plans för mitt hår!!!
Gjorde en fiskbensfläta för att knalla runt i på jobbet idag, för att dölja de supervita/gula hårrötterna. Hehehjejhe
me, me, me - it's all about me
Så, här kära läsare, får ni ytterligare en bild på mig idag. Som inte är fotad i spegel!

Så efter jobbet imorse åkte jag direkt hem och la mig med datorn i sängen. SLÖ sLÖ SLÖ. Nu far jag strax tillbaka till worket. hej hå hå!
En närmre titt
Halsbandet jag har på bilden i förra inlägget fick jag av underbara Jessica i födelsedagspresent. Utan tvekan det finaste halsbandet jag äger. Hon är en riktig födelsedagspresentköperska!
◊

äldre och visare
Myspysarfrukost
Det är så bra med tidiga morgnar för då har det inte hunnit bli skållhett ute och man kan dricka morgonte!
Nu slutar jag snart jobbet, för att sen åka tillbaka i eftermiddag igen :):)
Lastgammal, snart
För idag fyller jag år!!! Har börjat sluta åldersnoja. Förra året var det hemskt åldersnojigt. Förstod inte hur jag skulle hinna med allt innan det var dags att bli vuxen. Först vill jag åka till mitt efterlängtade Australien, sen vill jag skaffa mig en lägenhet, men inte stadga mig direkt! Nej då vill jag jobba järnet, ta ett par veckors utlandssemester, jobba järnet, resa igen - osv. Samtidigt vill jag heeemskt gärna ha en egen hund också. Men det funkar ju inte om man ska hålla på så!
Sen vill jag utbilda mig. Och hur gammal kommer jag vara när jag är klar med det? Typ 25-26-27? Alltså kommer jag inte ha ett "riktigt jobb" förrän jag är 26, förhoppningsvis? När ska man skaffa barn då? Måste ju ha haft fast jobb ett tag först. 30? Är inte det lite gammalt? Shit, jag kommer aldrig bli vuxen på riktigt.
Fast vad innebär det att vara vuxen? Är man bara vuxen när man har ett fast jobb och barn? Gärna en hel familj med en man och hund också. Är det då man är vuxen?
Vet ni vad? Då gör det inget att vuxenlivet får vänta! För först ska jag leva la vida loca, det galna livet! Inte missa att ta vara på en sekund, leva upp alla drömmar - för att det går!
Piss
Igår var vi i Linket och köpte alkohol, papptallrikar och avfallstunnor. På lördag äre fäääääst.
När vi var på Ikea gick jag och kissade. När jag kissat klart tog jag en bild på mig själv. HEJ
Virkelivirk
Sitter på en stol i hallen, lyssnar på favoritmusik och fixar till mina dreads. Har klippt av en del och bytt extensions för de glidit ner och blivit fula. På en del virkar jag bara utväxten. Fingret blöder och bultar. Borde tänka på att inte hacka så hårt för det gör så jävla ont då att få upp virknålen under nagelbandet...
Kjol och grejer...
Att sova naken gör ont
Jag som alltid sover spritt språngande naken gjorde ett litet misstag ikväll...
Har väldigt, väldigt ont i min högra höft/lårbenshals/någonstans där. Därför plockade jag fram ett superstarkt och supereffektivt linement från Thailand och smörjde in hela övre delen av låret. Lade mig som vanligt i sängen på sidan och lade ihop benen. Bara ångan av denna salva får det att tåras i ögonen så... Ni kan ju gissa hur det bränner i mina privata regioner så to say. Facking shit.
Flera flugor på smällen i samma inlägg
Dels så tänkte jag säga att jag sett ut såhär idag i ca 10 min - efter jobbet och innan gymmet. Och att jag haft en bra dag trots att jag har stenont i fötterna efter en alldeles för lång löparrunda igårkväll, #lovelife
När pappa och syster ska på kryssning
Idag åker pappa och Ella på kryssning. Fick denna bild skickad till mig förut, kan ju bara blir galet. Hoppas han super na under bordet...>:)
Att vara snygg ligger inom familjen
Scar Tissue
Idag när jag låg där ute i solen så läste jag färdigt Anthony Kiedis memoarer. Iallafall för denna gång, lär öppna den där boken många fler gånger!
Helt sjukt hur lång tid det tagit mig att läsa ut den!!! Började på den hösten 2011. Läste helt galet till en början men i och med att det blev mycket i skolan, mycket i privatlivet osv. så tappade jag helt min läslust. Nu när jag läst som en tok i ett par dagar är den tillbaka.Tackar solen för det! Hamnade också i en hysterisk rhcp-period nu efter att ha spenderat så många timmar med Anthony, haha.
Nu ska jag sova (borde gjort för längesen!!!!) och drömma om små Anthonys och Fleas och ett par Frusciantes och Chads. Josh får också vara med i drömmen bara för han är så fruktansvärt söt, gillar ändå Frusciante mer som gitarrist.
Ljuva 90-tal
Ser på nineties, man kan ju bara känna kärlek för nittiotalet! Och speciellt Spice Girls!!!
Önskar jag hade varit lite äldre back then så jag varit mer medveten! Få klä mig i de där glittriga, färgglada och sjukt fula magtröjorna kombinerat med höga tofsar. Det gjorde jag självklart men tills jag var typ tio, men hade varit roligare att vara 15. 15 år och Spice Girl-fan.
Det sistnämnda var jag! Jag hade gröna byxor där det stod SPICE GIRLS längs byxbenet och en matchande tröja. En dag när jag sprang och ramlade på asfalten gick det hål på byxorna och jag blev så LEDSEN. Trodde aldrig jag skulle kunna le och vara glad igen... Så fel jag hade! Men det var en tragisk händelse i ett fyraårigt hängivet fans liv.
En dag har blivit flera
Känns som att det var igår jag var på gymmet och körde slut på mina armar. Men så tänker jag efter och... nääää.
Trots att jag var ledig idag satte jag klockan för att hinna med gymmet innan solen började värma på, vill ju inte missa några soltimmar liksom! Så, klockan 10 låg jag i solen och stekte för fullt, sen tog jag en timmas solpaus för att laga lunch åt mamma, syster och pappa. Jamenvisst, pappsen kom hit på lunch! Så trevligt så. Bakelser hade han med sig också. Precis som vi satt oss så kom mormor med tårta också. Allt det för att Ella hade namnsdag igår. Skapligt gödd nu!
Skapligt glödd också förresten. Men liksom lika bra att passa på att sola när man kan! Jobbar ju nästan varje dag annars.
Bilder för att bevisa mitt träningspass och min matlagning får ni i slutet av inlägget!
Gjorde fyllda paprikor. Aldrig ätit, aldrig lagat och hade inget recept (vem behöver ändå recept på en paprika med lite jox i?). Men recept använder jag ju förresten nästan aldrig, blir bäst när man själv får slänga ihop vad man tycker om!
Fyllde paprikorna med sojafärs som jag stekte ihop med lök- och tomatbitar. Tacokrydda och sambal oelek hade jag i. Till det hade jag bulgur och sallad. Toppade paprikorna med smält ost och crème fraiche. :):)
Dagens outfit
Har legat i solen hela förmiddagen här hemma och nu ska jag dra till Lien och spendera resten av dagen där ihop med Nils. En himla bra dag att vara ledig på!!
Dagens outfit:
All at once
Fick hem mina armband häromdan som jag beställde från ebay för typ... längesen.
Så himla fina!
Jobbar och står i
Slitsamt liv.
...eller? Slutar redan vid 10 idag så då skall jag fara hem och njuta av solen, av vattnet, av en bra bok - av livet!
Hade tänkt jobba resten av dagen också men så kom jag på att... Trots att jag tycker det är slöseri med tid att bara ligga och slöa så kanske det är lite nödvändigt ibland.
Jag gör ofta misstaget att gå all in när jag känner mig såhär full på energi, och då tar jag ju slut på den och blir totalt sönderstressad och slutkörd. Tänkte undvika det den här gången :):)
exakt NU slutar jag!
https://cdn1.cdnme.se/3015774/6-3/pic_51d92062e087c3368a3475f4.jpg" class="image">
Energi
Känner mig så full av energi, så full av liv! Fast just "liv" vet jag inte då jag väljer att jobba på min lediga dag... MEN: det var ett kvällspass så jag hann en del innan jobbet. Typ gymma och skriva utskick till ridlägerbarna! Hade en skön och lugn frukoststund med lillasyster också :)
At work.
vad är det nu man kallar det?
nu är hemmafrun igång igen!
partyparty
så, gissa vad jag gör ikväll?!

...nu kör vi ett kvällspass på detta!
(inlägget skrivet strax före 16 någongång...)
Så skönt att sätta klockan om morgnarna, även dagar som dessa då jag inte börjar förrän 16.30.
Har hunnit med att skriva utskick till några utav lägerbarnen som kommer i sommar, äta en lugn frukost, panta ca 200 lokaflaskor, tvätta bilen och träna(+duscha, faktiskt). Nu ska jag fara till jobbet! :-)
Samlar kraft för ett träningspass
♣
Ett citat som jag inte alls minns vart det kommer ifrån, men jag bara älskar det. Det var från någon bok jag läste för flera år sedan. Tror att det är från någon bok av Katarina von Bredow, när jag tänker efter. Läste inte mycket annat på den tiden. Läste bara Katarina von Bredows underbara ungdomsromaner eller hemska självbiografier som "Puppan" och "Bakom stängda dörrar" (vilket jag fortfarande tycker om att läsa).
how you stepped in and took my breathe away
Six months. Half a year.
If the feeling I had then were real, you would’ve been lying here next to me right now. You would’ve been sleeping on your belly and your black, wild hair – with a texture I would’ve recognized amongst a thousand others – would’ve been a beautiful contrast against the white background. The sunlight would’ve hit your bare back and shown the lines of muscles, playing beneath your skin as you changed your position in your sleep. Carefully I would’ve placed my fingertips on your ribs and on the scar I happened to give you. I have almost forgotten what it looks like. You would’ve awake and make a sigh of delight, just like you did every morning when I scratched your back or your arms, or pulled my finger through your hair. You loved it. You would’ve opened your eyes and stare right through me with your gaze. Those bright, green and almost unlikely beautiful eyes are one thing I’ll never forget. And you would’ve smile when you saw me – you always fired away an almost boyish smile which made my heart skip thirteen beats. Then you would’ve pulled me close to you, been giving me a kiss and say “good morning, beautiful” before you would’ve lay down on my chest and rip your arms around me. And you shouldn’t have let me go.
I was completely blown away by you – how you stepped in and took my breath away. At one point I actually dared to believe that it had happened – I was now in the middle of that kind of love you read about in books. I have never been as happy as I was under that short period of time when I had you by my side.
You were perfect and everything I had ever dreamt of. Half a day after meeting you I had a consistent flow of butterflies in my stomach due to the knowledge of your existence. It didn’t matter that I was on the edge of my final exams, that it was a horrible, ice cold winter or that I had spent the last couple of months healing my wounds from a relationship that didn’t truly exist. You became my key, my warm summer and you fixed me up like a world leading surgeon. I awoke with a smile on my face that nothing could sweep away – I became indestructible. I could’ve never guessed that you would become that one thing that ever has managed to destroy me completely.
When friends and family began to say that something was wrong, I turned away. Yes, maybe you were broken, but we would make it together, you and me. I would be the one that fixed you, the one that finally made you understand what you’re worth. But that never happened – if so, this text would’ve never been written. Instead, an unsustainable and destructive relationship took place. I never knew what came from you, from the alcohol or from your disease. I awoke every morning, not knowing who I was to you that day. I don’t know how many times we broke up just to get back with each other – none of us could or wanted to be without the other. You nailed it one time when you wrote that “we are like two junkies who are getting relapses every other day”. But now it’s no longer you and me. We are stronger then the desire for more. I haven’t seen you since the end of April. I haven’t had you in my arms or kissed you since the end of March. And it doesn’t get better. I don’t miss you any less. I don’t think less of you. I haven’t stopped hoping. I still take detours to see you, to in any way make sure that you are okay. I think you are. But I’m not. Life in general is amazing – school’s out, I have loads of fun going on, I have wonderful friends and family that makes me so proud. But the fact that I don’t have you makes everything else less worth. Right now it feels like I can’t be genuinely happy if I either gets you, or gets over you.
Some days I’m glad that I met you; that I actually had the chance to feel what I felt. Those days I’m not sad, I don’t cry, and there is no aching in my chest that refuses to let go. I know that I’m young and that there will be others. But you were my first and I don’t believe that I’ll ever get over you. I do believe that I’ll only accept the fact that you’re no longer in my life – but I’ll never be neutral against that thought. It doesn’t matter that you’re ill, that you don’t want me or that you made me just as sad as happy – you’re still the most beautiful thing I’ve ever had. The scar I gave you eventually stopped hurting and healed and then left a deformed and destroyed part of your skin. That’s exactly what will happen to my heart. One part will always belong to you. One part will remain as a scar, that don’t necessarily ache all the time, but will stay destroyed forever.
You’re still the one that pops up in my mind as soon as anything or nothing at all happens. When I’m lying here in my bed, alone and tired, you’re the one I want beside me. To watch Pewdiepie together, eat takeout food, talk about everything and then fall asleep with you right behind me. When I jumped, danced and screamed like the happiest idiot on earth at Summerburst a week ago, it was you I would’ve wanted beside me, that you were the one I shared that experience with. But you are gone. I don’t share anything with you anymore. I have no idea what you are doing, how everything went, if you like it, your dreams, plans and visions for the nearest future. And maybe that’s good. I don’t know. I don’t know anything anymore.
Writing this is yet another try for me to heal. Just like you, I heal and deal with everything that happens to me by writing it down. All I want for now is to get my bleeding, open wound to turn into that scar. I’m standing at the very same place I did that night we said goodbye for the very last time, and I feel that it’s time to take care of this. I still got so many unanswered questions, I’ve been analyzing everything we said and done, I still dream about you and is still hoping that you will turn up and acknowledge that everything was a mistake. But I’m smarter than that. One part of me knows that it never will happen. It isn’t my job to fix you. I now realize that the instant moment I told myself that I would be the one fixing you… That is the moment I turned myself and my own worth down. You have to fix yourself. And when that day comes, when I see you with a woman that will have you in the way I wanted you, I will break one last time. And after that, it’s my turn to be happy.
en femtonåring

I skuggan av värmen
Detta var en av de bättre filmerna jag sett i mitt liv faktiskt.

SUPERBRA FILM. Jag som älskar sanna historier och självbiografier. Jag funderar på att läsa boken nu också, som är skriven av självaste Lotta Thell, som i filmen heter Eva Stjärne och spelas utav Malin Crépin.


Picknick
Idag drog vi till med en picknick, jag, Betty och Nils. Skulle knallat iväg till Vibjörnsparken men det var så osäkert väder så vi tog picknicken på Bettys studsmatta, gick minst lika bra!!:D
A lot of prat, eftersom vi inte träffats på flera veckor, och a lot of ätbart. Självklart skön stämningsmusik också!
Picknickbilder direkt från mobilen:
Tänker aldrig sluta tjata om Bråvalla...
Vet att alla mina senaste inlägg handlat om Bråvalla-festivalen, och egentligen borde jag inte ens göra något inlägg överhuvudtaget nu. Istället borde jag hoppa direkt in i duschen! Kom nyss från gymmet svettig och dan, så illaluktande att flugorna seriöst börjar flockas omkring mig... HAHAH
Skulle bara säga att det känns ganska tråkigt att titta på denna bild, att det var 6 dagar sedan första dagen på Bråvalla och nu vet jag inte vad jag har att se fram emot längre!! Vet ju att jag och mamma ska utomlands i höst, vet ju att jag och Nils ska på road trip och så pratar vi om att hitta på något med "festival-gänget" (exempelvis hyra en stuga någonstans; Danmark, Tylösand, fjällen, somewhere, something) MEN LIKSOM INGET DATUM BESTÄMT FÖR NÅGOT! Så ååååh, behöver boka något att se fram mot!! :>
Maskinen på Bråvalla
Rammstein på Bråvalla
En efterlängtad måltid
Den här frukosten har jag längtat efter sedan vi åkte hem från Bråvalla igår förmiddag..
NOMMIENOMMIE
jordgubbar, äpple och russin med mjölk + fruktmüslimacka med ägg
FACKJÄ