Idag har jag tecknat ett årskort på medley i Finspång och tänker verkligen verkligen bli BIFF!

 

Fick en väldigt stark känska när jag skrev på det där pappret, och det var känslan när jag insåg att "jag kommer faktiskt vara kvar i Finspång ett helt jävla år till..."

Jag som har tyckt att det är jättesnart som jag tänker dra iväg, men det är faktiskt lite över ett år kvar. Jag som tänkt att det inte är någon mening att skaffa pojkvän, det är ju det värsta som kan hända - om jag blir kär och fast här. Inte heller kan jag köpa en lägenhet som jag tänkt, för då kan jag bara bo i den en mycket kort tid och sedan när jag kommer tillbaka som 23åring vill jag ju inte bo i en liten etta i Finspång.

Nu tänker jag istället att, ett helt jävla år kvar. Fast det går så fort! :)

 

Är livrädd att fastna här, och tänker undvika allt som kan binda mig kvar i Sverige. Jag ska ut på äventyr, minsann! :>