Det känns som att jag just nu är i en mellanperiod där jag bara väntar på något som ska ta fart. Jag vill inte påbörja någonting innan jag åker till Australien. Jag vill inte ens köpa en ny bäddmadrass till sängen eller ett par nya träningstights. Då säger jag åt mig själv att "men hallå, som att du inte kommer komma tillbaka hit och använda de där tightsen och sova i den där sängen igen?!", men jag har ju ingen aning om hur mitt liv kommer se ut när jag kommer tillbaka.

På ett sätt vill jag bara ha den där resan gjord och bygga upp en vardag här i Sverige så som jag själv vill ha den. Jag vill inreda en alldeles egen lägenhet på det alldeles egna vis som jag själv vill ha den och jag vill skaffa mig den där pinschern jag drömmer om, och gärna bli kär också. Inget av det där kan jag göra innan mitt stora äventyr, då skulle jag bara fastna här och bli rastlös och rotlös. Därför måste jag iväg på denna resa - som jag längtar så förfärligt efter, samtidigt som jag längtar efter allt det där andra. Av den anledningen vill jag att resan redan ska vara över. Jag vill ha erfarenheterna och minnena, men inte genomförandet. Inte just nu. Inte just ikväll.

 

 

 

 

Detta är alltså mitt livs kärlek. haha. Han är den mest intressanta individ jag haft att göra med. Så speciell, minst sagt. Jag vet faktiskt inte varför jag fastnat så vid honom. Det är liksom ingen annan som tycker om honom, hahah.

När han kom som treåring var han bara knäpp. Ingen vågade (av rent förstånd och hästvett) ta in honom från hagen själv och vi var alltid tvungna att vara minst två stycken när han skulle betäcka. Fortfarande måste man ha separata handskar, grimma och kedja till honom - speciellt när det är vår/sommar och testosteronet pumpar lite extra. Han går nämligen till attack om han känner lukten av andra hästar, framförallt om det är lukten av en annan hingst. Han har blivit bättre med detta men det går ändå inte lita fullt på honom. heh

Trots att han inte gjorde mycket annat än slog med frambena, stegrade och bet till en början så blev jag helt varm och glad i kroppen när jag var nära denna häst. Jag vet inte varför men jag ville bara ha honom så, jag tog på mig ansvaret att tämja denna lilla galning och bättre blev han. Han är fortfarande, fyra år senare, opålitlig men jag lärde mig hantera hans plötsliga utbrott och förutspå vad han skulle ta sig till. Nu har jag inte gjort något med honom på över ett år eftersom jag tagit på mig nya hingstar till inridningsprojekt, men igår pysslade jag om honom lite och jag log under hela den timman. Likaså idag när jag hade honom inne. ÅH BLIR SÅ GLAD AV DEN KARLN!!

 

Pratade med Kåre igår om möjligheterna att skapa en "ny Kravall", eftersom han tillhör hingstföreningen och snart måste åka vidare. När jag är redo att skaffa min egen häst ska det vara en Kravall. Kanske en Kravall med en "extra touch". Det bästa vi kom på var kombinationen Helman/Kravall. Det skulle troligtvis tillföra mer linjer och lite storlek till denna burkiga lilla Kravall. Helman är ju då en hingst så... det vore ju omöjligt. Men kombinationen Linda/Helmer (som Helman är en produkt utav) finns ju även i stoform. Alltså drog vi slutsatsen att Lherka och Kravall skulle kunna bli en jädra snygg kombination!

 

 

 

 

 

 

Gillar den här låten så jädra starkt alltså!
Hörde den för första gången i höstas/sensomras och föll direkt! Det är ju tydligen introlåten till OC, som jag aldrig sett eller ens känt mig sugen att titta på. Sedan jag hörde låten har jag börjat överväga om jag ska ge OC en chans, i hopp om att serien är lika bra som denna låt. Haha.

 

Med min favoritmening i hela vida världen - den mest inspirerande, mest laddade, mest betydelsefulla och absolut viktigaste som någonsin yttrats - säger jag god natt och slänger upp en till bild från sängen.

 

Det känns liksom inte lika jobbigt att bli fattig när man blir det över internet. Därför är internetshopping det bästa :):):)
Har beställt galet mycket julklappar både igår och idag!

 

Men shit, sista dagarna/veckorna/veckan har jag fått många fler läsare. Vart kommer ni ifrån?? Har ju aldrig skyltat med bloggen - så snälla berätta vart ni hittat den! är ni några jag känner? eller främlingar som uppskattar det jag skriver om mitt lätt ointressanta liv ändå? PLZ tell me.

Blir så nyfiken! haha

 

sjukt tråkigt om inte en enda kommenterar och berättar vem den är. är jättenyfiken på vilka det är som läser det jag skriver! de enda jag vet läser är Signe, Fia och min lillasyster. SÅ VILKA ÄR NI ANDRA?! :D:D:D:D:D:D:D:D

Mina vänner är de bästa man kan ha. Det finns ingen jag har så roligt med som Nils, ingen jag känner mig så trygg med som Signe och ingen jag saknar så mycket som Fia. Bara med Flöde kan jag göra de där allra sjukaste grejerna som inte ens går att berätta om och åh Jessicatten, vem är så irriterande på ett så underbart sätt förutom hon?? Och alla andra som förgyller mitt liv. Jag har så galna vänner, såna man inte kan låta bli att skratta ihop med. Såna som gör sådär knäppa saker som man kan börja tänka på ibland och brista ut i gapskratt fast man sitter helt ensam någonstans.

 

Trots alla underbara individer jag har vid min sida finns det en som saknas. Någon som är som jag.

 

Jag behöver en mer likasinnad vän. Någon att dela mina drömmar med. Någon med samma mål som jag. Någon som vill följa med på alla mina upptåg. Inte för att jag har något emot att åka ensam till Australien exempelvis, det är ju självvalt. Just för att det inte finns någon jag känner att jag skulle vilja ha med, för att ingen jag känner vill detsamma som jag. Ingen jag känner delar drömmen om att upptäcka världen.

Men det är nog bra att jag inte hittat den vännen ännu, då får jag en chans att jobba på ett utav mina livsmål - självständigheten. Jag besitter en stor rädsla för att vara beroende av andra, därför är självständigheten så viktig för mig. Så, fast att (den tillfälliga) flytten till Australien i februari skrämmer the crap out of me så får jag ibland små kickar vid tanken på allt det nya, alla nya erfarenheter och äventyret.

 

 

favoritlåt at the moment. så larvig men så catchy!

 

Huuur länge som helst har jag tänkt att den filmen måste jag ju bara se, alla säger att den är så jäkla bra! Problemet har bara varit att jag aldrig tar mig tid att se på film.
Äntligen, säger jag bara.

Först låg jag bra länge och tänkte "jaaaha, när kommer det där bra som alla pratar om då?" men helt plötsligt var man bara mitt i det och allt var så fantastiskt!