"jag tror att allt det bästa inte hänt än"

från en sleep-over där vi tog farväl av Betty som skulle flytta till Norge.
 
Det känns som att jag just nu är i en mellanperiod där jag bara väntar på något som ska ta fart. Jag vill inte påbörja någonting innan jag åker till Australien. Jag vill inte ens köpa en ny bäddmadrass till sängen eller ett par nya träningstights. Då säger jag åt mig själv att "men hallå, som att du inte kommer komma tillbaka hit och använda de där tightsen och sova i den där sängen igen?!", men jag har ju ingen aning om hur mitt liv kommer se ut när jag kommer tillbaka.

På ett sätt vill jag bara ha den där resan gjord och bygga upp en vardag här i Sverige så som jag själv vill ha den. Jag vill inreda en alldeles egen lägenhet på det alldeles egna vis som jag själv vill ha den och jag vill skaffa mig den där pinschern jag drömmer om, och gärna bli kär också. Inget av det där kan jag göra innan mitt stora äventyr, då skulle jag bara fastna här och bli rastlös och rotlös. Därför måste jag iväg på denna resa - som jag längtar så förfärligt efter, samtidigt som jag längtar efter allt det där andra. Av den anledningen vill jag att resan redan ska vara över. Jag vill ha erfarenheterna och minnena, men inte genomförandet. Inte just nu. Inte just ikväll.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (förblir hemligt mellan dig och mig)

URL/Bloggadress:

Din söta kommentar:

Trackback
RSS 2.0