Stressutslagen på handen är sedan ett par veckor helt borta och jag har varit gladare än på länge med energi som ett duracell-batteri!! Har kommit igång att träna igen för första gången på över två månader, utan att bli totalt dundersjuk eller ens drabbad av en febersläng.

Nu de senaste dagarna har jag överrumplats med en huvudvärk från helvetet. Och jag som aldrig har ont i huvudet?! Ikväll blev det outhärdligt och jag visste knappt vart jag skulle ta vägen. I morse flimrade det för ögonen och stundvis är jag påväg att skrika och vill bara tjuta rakt ut, högt. What the hell? Jag tjuter inte?
Har fått det bekräftat att jag ännu en gång blivit påhoppad av min ärkefiende Stressen. Fuck you Stressen, du ska inte få förstöra min vardag again.>:)

Ännu en sen kväll på grund av för mycket skolarbeten, för mycket jobbande och för mycket livsglädje. Hade jag inte haft den aptiten på livet så hade jag antagligen inte velat hitta på lika mycket roligt och därför sluppit stressa upp mig inför allt tråkigt som skola, jobb och tråkiga vardagsbestyr. Ska gå och låsa in mig någonstans bortom allt socialt liv och bara ägna mig åt tråkigheter...
NEJGUDNEJ, aldrig. Nu ska jag sova, nattinatts mina tusentals läsare :D
...undrar vilka jag just delat med mig detta alldeles för privata inlägg till. Jag som hatar att vara personlig mot andra människor... Hahah...