Imorgon börjar äventyret för så många. Aldrig tidigare har jag förstått hur stort det är, förrän nu när jag själv ska fortsätta trampa runt som vårdbiträde. Jag hade nog varit för feg ändå. Jag är tillräckligt nervös över att min lillasyster ska börja gymnasiet. Jag blir nervös när jag läser om alla mina vänner som imorgon skall börja på universitet.
Samtidigt får jag en liten kick vid tanken på om jag själv skulle börjat någon utbildning. Finns ju så himla mycket roligt att göra! Vore så fantastiskt att få börja någon folkhögskola uppe i Norrland - bosätta sig i ett litet studentrum, i en liten stuga, i en stor skog och studera kultur eller något annat mystiskt.
Eller att få flytta till Göteborg - börja en utbildning till psykolog, lära sig saker, anstränga hjärnan, känna storstadens puls och träffa mängder av nya människor.

Men nej, jag gör bäst i att bo kvar här, besöka mina gamlingar och samla mod till MITT stora äventyr.