Kom och klappa på mig

Nej faktiskt så behöver jag ingen klapp. Har det nog så bra man bara kan ha det här i soffan framför SOA med Majsan på magen. Trots mina 39 febergrader, en hosta som tar andan ur mig och har sönder mina lungor, en bergochdalbana av köld och svett. Det är mysigt att vara sjuk så länge man har panodil kroppen. :)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (förblir hemligt mellan dig och mig)

URL/Bloggadress:

Din söta kommentar:

Trackback
RSS 2.0