Om bara tjugo minuter är Augusti här för att fånga upp oss. Hon ska föra oss ännu ett steg närmre hösten. Varje år längtar jag lika mycket till det vi kallar höst. Löven som exploderar i eldens alla färger, den lätta, klara luften och självklart - tekoppen i soffan bland alla kuddar och filtar. Men är det någonsin så fantastiskt med hösten? Varje gång kan jag bara se det gråa, det regniga och det råa. Jag vill verkligen vara lite mer av en höstmänniska men det är jag inte. Så det är med sorgblandad förväntan jag välkomnar Augusti inatt.
Helt sjukt hur fort denna sommar har gått, liksom ovanligt fort. Men nej, den går fortfarande. Än tänker jag inte låtas slukas av hösten. Ska ha en kick ass sista sommarmånad nu! :)