Kent har det där lilla extra.
Det där att förmedla en känsla och få den att rota sig så djupt att man själv tror man besitter den. Ibland faller det sig annorlunda och de sätter ord på de känslor jag själv inte klarar av att hantera. Både med den fantastiska musiken och Jockes perfekta stämma.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (förblir hemligt mellan dig och mig)

URL/Bloggadress:

Din söta kommentar:

Trackback
RSS 2.0