Blev inte något skrivande på slutpläderingen idag. Däremot gjorde jag klart lite annat. Småpillade på lite uppgifter och skickade in dem allihop. Nu är det alltså officiellt, en enda jävla uppgift kvar.

Sedan börjar mitt liv och jag kan på riktigt börja beta av mina livsmål. Snart är jag nog lyckligast i världen. Även om jag nu börjar känna av den där osäkerheten inför studenten som folk pratar om. Jag har inte förstått den förut, jag har liksom varit alldeles för säker på vad jag vill. Först nu inser jag hur stort livet verkligen är och vilka möjligheter som finns. Jag som inte ens kan välja kulglass i glassdisken, ska jag verkligen ta livsavgörande beslut som vilken utbildning jag ska välja, vilka länder jag ska besöka och vilken stad jag ska bo i? Det låter inte alltför stort, men ju mer jag tänker på det desto svårare blir det. Jag vill ju liksom uppleva allt. Kan inte bara välja ett.